Bruksortens hemlighet del 1
BRUKSORTENS HEMLIGHET
En sommardeckare i fem delar, fritt fabulerad utifrån verkliga platser, fiktiva karaktärer och historiska personer i Sandviken.
Kapitel 1: Flaggstången
Flaggstången utanför kommunhuset stod tom den dagen Sven Söderström hittades död vid sitt skrivbord.
Det var en tisdag i juli, och Sandviken låg i den där särskilda sommardvalan som infinner sig när hälften av befolkningen är på semester och den andra hälften önskar att de var det. Regnbågsflaggan hade nyss tagits ned, efter att ha vajat där under hela juni månad – ett resultat av ett medborgarförslag, veckor av debatt, många insändare och ett långdraget kommunfullmäktigemöte. Nu var stången naken. Den svenska flaggan hade man inte lyckats hissa alls. På nationaldagen hade räddningstjänsten låtit bli att hissa flaggan, vilket lett till att en mängd mer eller mindre rimliga teorier florerat på nätet om varför kommunen inte ville hissa svenska flaggan på svenska flaggans dag. Tekniskt fel, svarade kommunen i sina sociala medier.
Det var denna varma tisdagsmorgon som HR-chefen Kerstin Fors kom in på kontoret vid halv nio och förstod att något var fel.
Sven satt vid sitt skrivbord. Kaffemuggen stod framför honom, glasögonen halvt nere på näsan, allt såg ut att vara som vanligt. Men han svarade inte när hon sa hans namn. Och han andades inte.
Kerstin ringde 112 med ett ovanligt lugn för att vara en person som precis hittat sin chef död. Sedan satte hon sig ner på stolen vid dörren, stolen som egentligen var till för medarbetare som skulle ha svåra samtal med HR, och väntade.
Sven Söderström hade varit förvaltningschef i arton år. Han hade överlevt fyra kommunstyrelseskiften, två organisationsutredningar och en tid då kommunen experimenterat med olika IT-lösningar tills personalen revolterat. Han var av den gamla sorten: noggrann, lite långsam, genuint övertygad om att allting gick att lösa med tillräckligt många möten.
Den senaste månaden hade han dock sett trött ut på ett sätt som gick utöver det vanliga.
Det hade börjat med pressreleasen.
Kommunen hade med fanfarer lanserat sin nya personalstrategi och den innehöll saker som i andra sammanhang skulle ha kallats revolutionära: försök med kortare arbetstid på ett antal förvaltningar, träning på arbetstid, tätare bemanning inom omsorg. Och så den permanenta satsningen på klimakteriestöd, vilket fått en del manliga kommunpolitiker att på presskonferensen plötsligt bli väldigt intresserade av sina telefoner.
Det var en bra strategi, tyckte både Kerstin och Sven, även om Sven på sistone verkat tyngd av något han inte pratade om.
Clara Lindqvist anlände tjugo minuter senare, med en termos kaffe och ett uttryck som sa att hon redan hade haft en lång dag trots att det knappt blivit förmiddag. Hon var ny i lokalpolisområdet, hade kommit från Gävle i februari, och hade ännu inte riktigt vant sig vid ett samhälle där alla verkade känna alla och ha åsikter om varandras flaggval.
Hon ställde sig i dörröppningen och betraktade rummet.
Sven Söderström. 61 år. Inga synliga skador. Kaffemuggen som stod och svalnade. Och på skärmen framför honom, Clara tog ett steg in och lutade sig försiktigt fram, ett mejl. Halvt skrivet, aldrig skickat.
Hon läste det en gång. Sedan en gång till.
Jag trodde att det skulle stanna mellan oss, stod det. Men nu förstår jag att du aldrig hade för avsikt att låta det göra det. Och om det kommer fram—
Där slutade det.
Clara rätade på sig och tittade ut genom fönstret mot den tomma flaggstången.
Tekniskt fel, tänkte hon. Visst.
I nästa del: En låda har försvunnit från arkivet. Och någon har raderat tre månaders mejlhistorik från Svens dator.
Faktaruta:
-Räddningstjänsten, som har ansvar för att hissa och hala svenska flaggan utanför kommunhuset på helgdagar, kunde på nationaldagen i år inte hissa flaggan. Mekaniken inuti hade gått sönder och hela flaggstången behövde bytas ut. Det blev mycket skriverier på sociala medier. Flaggstången blev utbytt några dagar senare och fungerar nu som vanligt.
-Regnbågsflaggan var hissad utanför stadshuset hela juni efter ett omdebatterat beslut i kommunfullmäktige under våren.
-Besluten om försök med kortare arbetstid, träning på arbetstid, tätare bemanning inom omsorg och en satsning på klimakteriestöd är verkliga, de togs på kommunfullmäktige i våras.
-Sven Söderström är en påhittad karaktär, som är döpt efter arkitekten Sven H Wranér som ritade Sandvikens stadshus.
-Kerstin Fors, är en påhittad karaktär, döpt efter Kerstin Hesselgren, Sveriges första riksdagskvinna, född i Hofors, begravd på Ovansjö kyrkogård.
-Clara Lindqvist, är en påhittad karaktär som är döpt efter Clara Larsson, som Sigrid Göransson (barnbarn till Sandviks grundare Göran Fredrik Göransson) nämner ”den äldsta af de på platsen bofasta invånarna, som ännu lefver, är en kvinna, nämligen Clara Larsson” i sin skrift: ”Några bidrag till Sandvikens historia. Tiden 1862-1868.